ÅRE STORIES – EPISOD 9 – PÅ JAKT EFTER STORÖRING

I Årefjällen finns massor av sjöar, tjärnar, åar och bäckar med högklassigt fjällfiske. I nästan varenda vattendrag finns öringen, den guldglänsande skönheten med röda prickar. Även den svårflirtade rödingen är vanlig och finns i exempelvis  Åresjön. I många vatten finns det även harr och sik. Kort sagt, Årefjällen är ett rikt område för den som söker lättillgängligt fiske av hög klass. Bortom de vanligaste stråken i Ullådalen finns några tjärnar som flugfiskaren i mig länge har velat  utforska, så en fin kväll i början av juni stämde jag träff med Alexander och Martina vid Hästskotjärn. Ryktet sa att det stundtals kunde vara riktigt bra fiske på både öring och röding där. Spöt lämnade jag hemma för att fullt ut kunna fokusera på fotandet.

Hästskotjärn ligger på ca 830 möh och omges av kalfjäll i alla riktningar. Kargt, men vackert. När jag efter ca 2 1/2 timmes vandring från Ullådalsstugan når målet har Alexander och Martina redan hunnit bygga sitt läger för natten. Planen är att vi fotar tillsammans under kvällen innan jag vandrar tillbaka kring midnatt. När man närmar sig känns namnet på tjärnen givet – formen är just en hästsko och i mitten finns en yta som passar perfekt som tältplats.

Alexander flugfiskar så mycket han hinner och har hunnit testa de flesta vatten kring Åre. I Hästskotjärn är det dock premiär just denna kväll. Vår delade förhoppning är att kvällen ska ge åtskilliga möjligheter till bildbevis på de stora öringar och rödingar som sägs simma omkring här.

I flugfiske är det linan som utgör kastvikten. Genom att hålla linan i luften och öka längden för varje framkast når man allt längre ut, innan man slutligen låter linan landa på ytan. Timingen betyder allt och det är möjligt att nå kastlängder över 30 meter. När det gäller fjällfiske behöver man dock oftast inte alls kasta så långt. Inte sällan patrullerar fiskarna längs stränderna och det gäller snarare att lära sig att smyga och att presentera flugan försiktigt utan att skrämma bort fisken. Vild öring och röding är mycket skygga.

Flugasken innehåller imitationer av olika insekter och för flugfiskaren gäller det att klura ut vad som står på fiskens meny för dagen (något som skiftar vilt). Oftast är det dock imitationer av olika sorters dagsländor, nattsländor, bäcksländor och fjädermygg som gäller.

Martina fiskar även hon ibland, men idag har hon istället fullt fokus på hundarna. Från vänster ser vi Civilon, Louis och Fröya. Samtliga följer Alexanders fiske med spänning.

Vi ser bara enstaka vak i Hästskotjärn och bestämmer oss för att utforska några andra närliggande småvatten. Inte sällan kan det finnas stor fisk i småtjärnar som man vid en första anblick tror är helt fisktomma.

Men, inte heller här ser vi några kläckande insekter och därmed heller ingen vakande fisk. Vi njuter dock av kvällen ändå. Klockan närmar sig 22.30, det är fortfarande varmt och ljuset gör ingen fotograf besviken!

Rådslag. Fortsätta 1 km och testa i Husåtjärnen, eller återvända till Hästskotjärn och hoppas att fisket kommer igång där lite senare? Vi väljer det sistnämnda.

Långt bort hörs det karaktäristiska ljudet av en renskälla och snart ser vi fyra individer röra sig längs fjällsidan. I Sverige finns inga vilda renar, men många av oss kan nog hålla med om att dessa möten kryddar fjällupplevelsen till det bättre.

Hundarna är väluppfostrade, och en nöjd Martina kan konstatera att dom håller sig helt lugna när vi följer renarnas färd över fjället.

En av renarna stannar lägligt precis på en ås, nästan som att den vet hur man poserar.

Klockan är nästan 23 när vi vänder åter mot tältplatsen. Vyn mot Åreskutan är magnifik.

När solen gått ner börjar det vaka i Hästskotjärn. Äntligen! Alexander lägger ut sin torrfluga och vi börjar hoppas på att det trots allt ska bli fisk ikväll. Inte sällan är det stora rödingar som ligger bakom små försiktiga vak som detta. Men rödingen är också väldigt svårflirtad och ofta selektiv (tar endast en sorts insekt) – det gäller att ha exakt rätt fluga och att presentera den på rätt sätt.

Alexander behåller fokus. Hoppet är det sista som överger flugfiskaren. Vaken avtar dock och för egen del börjar jag summera bildmaterialet. Visst, vi har några riktigt fina bilder. Ljuset, fjället och sällskapet har levererat. Men med den lilla detaljen att vi inte har någon fiskbild att knyta ihop allt med. Den glada fiskaren som visar sin fångst, den klassiska hjältebilden. Vi har fotat en story om flugfiske i en tjärn där fisket sägs vara bra, men utan ett endaste napp. Jag inser att den här storyn nog måste få en fortsättning vid ett annat tillfälle. Årefisket är ju bra, vi måste helt enkelt ha en öring eller röding på bild. Det får bli revansch en annan dag.

Klockan är över midnatt och temperaturen har sjunkit rejält. Elden värmer skönt när Martina laddar på en kaffepanna och jag själv förbereder mig för några timmars nattlig vandring tillbaka mot bilen.

Friluftskaffe som det ska serveras, kokat i sliten panna över öppen eld.

Nära Forsaskaltjärn, 02:12. Trots att jag anser mig själv vara en ganska erfaren utemänniska är det första gången jag ensamvandrar över kalfjället mitt i natten. Upplevelsen är stark och stundtals euforisk. Svår att förmedla i ord. Över tjärnarna svävar dimmor och de enda ljuden kommer från enstaka fåglar och små brusande vattendrag. I övrigt är det tyst. Det känns som att fjället vilar.

Strax efter 03 går solen upp vid Suljätten i norr och kastar långa skuggor över landskapet i Ullådalen. Jag dröjer mig kvar och fotar några olika varianter av fjälldunet och Åreskutan som träffas av de första solstrålarna. Jag glömmer snabbt det fisklösa minneskortet i kameran. Vilken morgon!

GEVSJÖN – NYTT FÖRSÖK!

Fyra dagar senare. Jag sitter vid datorn och jobbar när telefonen plingar. Meddelande från Martina: ”Vulgatakläckning på Gevsjön. Alex har ett galet fiske”.
För er som inte är inbitna flugfiskare kräver detta en förklaring:
Sjösandsländan, på latin Ephemera vulgata, är en stor dagslända som under några få tidiga sommardagar kläcks i mängder. Vattentemperaturen avgör när en hel årskull ska genomgå sin förvandling från larv på sjöbotten till bevingad slända. Själva kläckningen sker precis i ytan och sländan sitter sedan ofta kvar en kort stund för att samla kraft till sin första flygtur. Det här går öringarna och rödingarna igång på, minst sagt. Dom frossar i de kläckande sländorna och släpper mycket av sin vanliga skygghet. Vakfesten är ett faktum – en högtidsstund för flugfiskaren. Många upplever sitt livs bästa fiske just i samband med Vulgatakläckningen. Problemet är att det inte går att förutspå exakt när det är dags. Plötsligt händer det bara och då gäller det att vara med på noterna. Svårt för de flesta att tajma alltså. Det underlättar om man råkar bo precis vid Gevsjöns strand, som Alexander och Martina. Då är det snarare svårt att missa. Detta är alltså vad som pågår när jag får Martinas meddelande. Jag ringer direkt till Alexander och får höra att han fått ett tjugotal fiskar och att vakfesten fortsätter med samma intensitet. Nu är läget här, tänker jag. Här har vi avslutningen på storyn. Jag drar till Gevsjön!

Det är en nöjd Alexander som hämtar upp mig vid stranden. Gevsjöns prickiga invånare har bjudit på en riktigt rolig eftermiddag. Nu ska vi bara fånga det på bild också.

Den här fina öringen kring kilot är en av tre matfiskar som Alexander tagit upp, resten har med varsam hand återutsatts och får simma vidare i Gevsjön.

När vi åker ut med båten kommer en vind från väster och stökar till den tidigare spegelblanka ytan. Kläckningen avtar direkt i intensitet och därmed även skrovmålet för fiskarna. Drömförutsättningarna är bokstavligen som bortblåsta. Frustrerande så klart, men även lite charmigt. När det gäller fiske kan man aldrig ta något för givet. Vi fortsätter ändå ut mot en av Gevsjöns vikar med hopp om att vinden ska avta.

Imitation av en Ephemera vulgata – Sjösandslända.

Vinden tilltar snarare än avtar och endast sporadiska vak syns på ytan.

Till slut hugger ändå en fin röding och jag hinner fånga den på bild i ytan. Strax därefter lossnar dock kroken och rödingen försvinner ner i djupet.

Efter några timmar inser vi att drömfisket tog slut ungefär samtidigt som jag klev i båten. Snopet så klart, men vi är glada ändå. Alexander har haft sitt bästa fiske på länge och har dessutom en lyxmiddag i handen. Samtidigt har jag på ett hjälpligt sätt lyckats knyta ihop den här storyn. Jag fick ju nästan drömfisket på bild. Kom lite försent bara.

En flugfiskare slutar aldrig spana efter nya vak, inte ens när han är på väg hemåt. Vakfesten kan starta igen när som helst, och då gäller det att vara redo.

Ett stort tack till Alexander och Martina för att ni ville vara med!

NYBÖRJARTIPS

– Gå en kurs! För att kunna njuta av flugfisket gäller det att kunna kasta avslappnat, och då är det avgörande att öva in rätt timing och teknik i kaströrelsen. Detta kan man naturligtvis lära sig själv, men med en kunnig instruktör går det snabbare. Du får hjälp att se nybörjarfelen tidigt, innan de blivit en ovana.

– Om kursen känns kul och du tror att flugfiske är en aktivitet för dig – köp ett flugfiskeset. Utrustningen består av spö, rulle, fluglina, backing (tunn lina under fluglinan utifall fisken rusar långt), tafs (tunn lina längst ut där flugan knyts fast) och flugor. Det är viktigt att alla delar passar med varandra och är avsedda för samma sorts fiske, vilket du kan vara säker på om du köper ett färdigt set. Prislapp från ca 1000 kr och uppåt.

– Efter kursen, fortsätt att öva kastteknik på en stor gräsmatta (inte grusplan eller asfalt, det sliter mycket på linan). Lägg några timmar på detta och du kommer garanterat att ha mycket roligare när du väl står ute vid vattnet.

MER INFO

ÅRE SWEDEN
– Här nappar det i Åre

SPORTFISKARNA
– Om flugfiske

FJÄLLSPORT I DUVED
– Fiskekort, guidning, kurser och utrustning

MEDVERKANDE

Namn: Alexander Andreasson
Årebo sedan: 2006
Sysselsättning: Försäljningschef på Holiday Club Ownership
Bästa Åretips:
Fiske i Brattlandsströmmen, det är ett lättillgängligt vatten med mycket hoppande och vakande fisk och en superhärlig vy uppströms mot Åreskutan.

Namn: Martina Szamer
Årebo sedan: 2014
Sysselsättning: Jobbar på BearPeak AB med timmerhusprojekt
Bästa Åretips:
Jag sitter inne på många Åretips, men efter eller innan timmarna på fjället behöver man fylla på med näringsrik och vällagad mat av bra råvaror, så mitt tips blir en ekologisk och vegetarisk måltid på Café Torget mitt i byn.