ÅRE STORIES – episod 8 – Hike & fly på Åreskutan

Rödkullen, 03:13. Som utomhusfotograf vill man ofta jobba med det bästa ljuset som dygnet har att erbjuda, vilket betyder timmarna kring soluppgång eller solnedgång. Solstrålarna kommer in från en låg vinkel och ger ett mjukt och varmt ljus med långa skuggor som målar landskapet. Just därför befinner sig skärmflygspiloterna John Lindström och Cecilia Granerot här i Rödkullen, denna extremt tidiga majmorgon – då en fotograf (undertecknad) fått för sig att fota skärmflygning i det första morgonljuset. Dessutom ska vi hajka upp till starten för att få en bra vinkel på hela storyn. Hike and fly, kort och gott. Trots den tidiga starten är nämnda piloter på synnerligen gott humör och det var inte svårt att få till en bra startbild vid parkeringen.

03:42. Det ljusnar snabbt medan vi följer transportlederna upp mot den tänkta starten vid Hummelstugan. Här befinner vi oss strax ovanför restaurangen 720 och Bräckeparken.

John Lindström har flugit skärm i sju år och jobbar till vardags som skogskonsulent på Skogsstyrelsen. Han ses även då och då som hjälpinstruktör på Skysports skärmflygskola i Åre. På Instagram visar han photoskills på hög nivå och levererar Åreinspiration på löpande band som @vintertiden.

04:35. Uppe vid Hummelliften. Cissi och John diskuterar vilken startplats som funkar. Skärmarna behöver antingen motvind eller helt vindstilla för att kunna få den bärighet som krävs vid starten. Själv tiger jag men hoppas intensivt att den östra starten med vy mot Totthummeln OCH sidljus (snyggt) ska funka. Alla mina bildidéer grundar sig på den vinkeln så jag lider tyst när dom först pratar om start mot syd. Detta skulle betyda kabinvarjrar i bild och skugga alternativt medljus (osnyggt). Glädjande nog avtar den svaga vinden allt mer och vi får i princip vinstilla. Plötsligt lutar det alltmer åt start mot Totthummeln – snyggsidan!

Cecilia Granerot har flugit skärm sedan 2007 och är en erkänt mycket skicklig pilot med många långa distansflyg i loggboken. Den 13 maj 2017 slog hon nytt svenskt damrekord i grenen angivet mål, då hon flög från Åreskutan till Föllinge i norra Jämtland. Hela 78,6 km fågelvägen!

05:13. Beslutet är taget, det blir start bredvid Hummelliften med riktning österut. Fotograflycka! Nu väntar vi bara på att solen ska orka upp över Skutans toppyramid och leverera det fotovänliga sidoljuset.

Fokus i blicken! Koll på skärmen och alla linor är A och O för en säker start.

05:54. Och där kommer ljuset vi väntar på! Bilden är tagen från platån ovanför trapporna som löper upp för branten bakom Hummelstugan. Ser ni Cissi och John längst ner till höger i bild?

Morgonsolen snirklar sig längs kammen på andra sidan av Östra ravin och värmer redan. En strålande försommardag väntar och piloterna har inget emot att vänta lite extra på starten.

06:16. Det närmar sig start och flygpeppet går inte att ta miste på.

Höjdmätaren är alltid med. Genom denna får piloten viktig information om aktuell höjd samt med vilken hastighet skärmen stiger eller sjunker.

06:19. Som utomstående förstår man snabbt att de här två verkligen älskar att flyga. John står först i kön för ”take-off” då han ska vara på jobbet i Järpen om knappt en timme. Kanske lite tröttare än vanligt, men antagligen även lite lite lyckligare.

Vindstruten är en viktig indikator för när det går att starta. John gör sig redo och har stenkoll på struten.

06:26. Från total stillhet till fladdrande nylon och kängor i vild språngmarsch. Start med 0-vind kräver lite mer av piloten. John har dessutom en något mindre och lättare skärm, anpassad för hike & fly, vilket ställer ännu högre krav på snabbhet i starten. Han varnar för att det kan bli några omstarter men i mina ögon ser det hur stabilt ut som helst. Han hinner till och med slänga iväg ett halvt leende mot kameran. Strax därefter är skärmen helt luftfylld och han seglar långsamt ut över Hummelbranten.

06:29. Cissi är på plats och gör en sista check…

…och strax därefter seglar även hon iväg mot öster.

Hummelbranten rundad och Cissi tar en sydlig kurs mot Åresjön och Renfjället.

Inflygningen över den spegelblanka sjön ner mot Draklanda (bakom VM8:an och arenan) går precis som planerat och landningen strax därefter ser klockren ut. Man blir onekligen sugen på att testa själv, det ser så rofyllt ut. Inte konstigt att de verkar så himla glada, skärmflygarna! Tack, Cissi och John, för att ni ställde klockan på 01:45 och hängde på denna fantastiska majmorgon.